När den sista kyssen var kysst
Kunde bara ord beskriva alla dessa dagar
Och när allt blev tyst
Berättade tårarna om vår tonårssaga

När dom förtäljt varenda detalj
Fanns bara tankarna kvar
Sanningen var att jag var arg
Ilska beskrev alla dessa dar’

Ingen jag kände, du var vad folk sa
En kniv i en kropp som var täckt av blod
Någon som hatade vad hans värdighet var
Och min värdighet var inget du förstod
Skam fyllde ett fåtal dar’

Och så exploderade jag

I trötthet, i tårar och i frustration
Av att vårda alla sår varenda dag
Och då upphörde rädslan för konfrontation

Och kedjorna försvann och jag var fri
Inga vattenfall rann av förälskelsemani

Vad du än gör eller har sagt
Bryr jag mig inte om vad jag hör och jag är inte längre på min vakt

Att du nu vill berätta
får mig inte att sluta fortsätta

Att du nu vill se på mig
Får mig snarast att tycka synd om dig

För du försvann aldrig helhjärtat
Men nu försvinner jag

Och all den jävla svärtan jag levde med ett tag
Är ett diffust minne, i det gråa och det trista
Och den sista kyssen kommer aldrig bli den näst sista