Söndag morgon
lika meningsfull och äkta
nu som då
bara stunder av sekunder
som avlöser varandra
en vecka sedan satt jag här
med packade väskor
på väg ut i världen
utan att veta
att mitt förakt skulle missa tåget
och frysa fast på perrongen
kanske var den utvecklingen för given
för i min fars ögon läste jag
att livet går ovillkorligen vidare
och i min sovande sons ro
såg jag ett barn med det leende
som gör att jag vet att det går att vakna
och bara vara den man är