Gud förklarade att Himlen inte var en belöning eller förvaringsplats för själar på väg någon annanstans. Men jag förstår ändå inte dess funktion. Såhär från insidan liknar den mest ett påkostat hem för dementa eller ett fängelse för avsatta furstar. Vi grälar och spelar kort hela dagarna. Några försöker dricka sig berusade men hur mycket sprit de än häller i sig blir de aldrig fulla. De blir bara lyckligare och lyckligare tills de förvandlas till en rosa såpbubbla och upplöses med en puff. Av någon anledning blir de aldrig bakfulla heller. Något liknande gäller sex, och efter ett dussin orgasmer i rad blir patiens liksom mera spännande även om den alltid går ut. Det är mycket vackert här, i himlen. Inget förändras någonsin men djurlivet är makalöst och maten bättre än på någon krog på jorden. Reglerna är strikta, men annorlunda. Vi vill bryta mot dem men det är lika omöjligt som att gå bakåt i tiden eller undkomma sin egen doft. Alla längtar hem. Det är bara det att vi har så oerhört svårt att förklara vad vi menar med ”hem”.