Luften känns tung
jag kippar efter andan
ett barn viskar;

"Är det inte kort tid man lever
med tanke på hur länge man kommer vara död?"

Knäna sviktar långsamt
en rysning sprider sig
likt en mordbrand upp för ryggmärgen
Bilder från ett tidigare liv flyger förbi

Känner du smärtan?
Delar du den med mig?

Vita prickar täcker näthinnan
jag hör pulsen slå
att blunda är inte en möjlighet
för bilden av dig finns alltid kvar

Sirener fyller rummet
som ett stumt skrik
pupillerna är klara
likt stora, dumma guldfiskögon

Om jag tar tillbaka allt nu
kommer allt förlåtas, tror du?

tårar...
smaka på mina blodtårar

Människan är verkligen full av skrik och ilska
betydande ingenting