vinden spelar i det frusna gräset
tyst... så tyst att ingenting hörs
det är sorgens vackra melodi
den skär, som diamant mot glas

men musiken finns bara inombords
och den spelas överallt
i det tystaste tysta
och i det vrålande vilda

ögonen ser när mörkret lägger sig
i saknad av ljus blir svärtan mest grått
och som det finaste damm
finns det överallt och ingenstans

i vinden sprids allt ut så tunt... så tunt...
och världen sjunger och vinden sliter
den vackraste tystnad ingen kan höra
men den känns... som is... längs ryggraden...

/