Du vek undan din blick den där kvällen

en snabb grabbklapp på axeln och du gick

Ett pliktskyldigt leende halvt bortvänt

innan min ytterdörr slog igen med ett klick


Du har visat en gång var du står

att du inte kommer att stå kvar när det gäller

Vill du inte finnas med i min motgång

har jag ingen plats för dig i medgången heller


Vilken sten i ditt minne du än vände på

för att finna mig här min vän

Så är mitt enda och sista råd till dig nu

att bara vända ner den igen


För jag vill inte bli återfunnen av dig

tiden är för knapp att slösas på lönlösa projekt

Din vänskap är som en snårskog

där sveket alltid ligger undantryckt och förtäckt


Stänger min dörr nu.