gick du ned i mitt hjärtas horisont
och tynger mina ögonlock
med att du
kanske_inte_vet_ändå

vad det nu är du behöver grubbla på

och jag ska sitta här och tacka och ta emot
för du är så jävla handikappad som du säger
emotionellt handikappad
och varje gång gör du såhär
och återvänder och undrar vad jag ser i dig
tills_jag_börjar_undra_själv

jag önskar att du förstod vad jag såg i dig
och att du inte kan skada mig
fast det är just det du gör gång på gång
när du inte kan lämna mina tankar
eller när du inte räcker till och säger sånt där
som skär mig i bitar

if there was nothing left that i could say
if you just
turned your back
and walked away
makes me numb inside to think of it

but the realisation
might take me some place else