Sanningen viskas i mitt öra
jag lyssnar men förstår inte stavelsernas budskap.
Vad vet väl rösten i mitt huvud när jag säger ifrån?

Äckliga drömmar kryper inpå det undermedvetna
klöser och håller fast paniken i ett järngrepp.
Här ska du ödelägga,
bort med lyckan
välkommen Du panikslagna.

Varför kan inte örat höra
det ögat inte ser?
På andra sidan övergångsstället
skymtas ljus,
men vägen dit är varannat vitt
varannat svart steg.
Vill slippa de fasansfullt gråa partierna
de drar ner och slår in i ångestpapper.
Ett vältejpat paket som inte går att komma ur.
Hur gör man om man inte kan flyga?
Lär mig.