i nattens hänge
kuttrar duvors slag
över bläcket,
mitt tomma fönster
slår öppet

hörde hur du smög in
till min varma bädd
trodde du jag sov

- nej, inte
aldrig en blund
förrän du blir min...

du häver döden inuti
får mig att slå andra dimensioner
av människa

som att skalet är en villfarelse, illusion
är du mig nära - ändå och alltid
en hägring av kött och blod

styr mitt hjärta
med oregelbundna slag

i dig finns alla jag någonsin åtrått,
vetskapen att jag aldrig slutat längta
delarna som fattats

känner jag hur din närvaro
äntligen skälver rummet
fyller rusiga celler med outhärdlig förväntan

allt det drömda
i förkroppsligad materia

smaken av min längtan på lila bädd
när du smälter rödaste lek
över hungrade zoner

beröringar skjuter eoner
av verklighet mot blyga ljumskar
när du letar kartan jag gömt

känner du min ofullständighet:

utan dig är livet overkligt
jag en någon utan själ
kall som helvetet

behöver jag dig
mot alla förbannelser
hör du, vet du
hur jag längtat dig
sen jag såg himlen
första gången