Det är stiltje över själens landskap

allt vilar tyst i väntan på ett någonting

Kanske på något med färg och lyster

Kanske på något med tårar och spring


Jag njuter av denna tid i stormens öga

då inga begrepp behöver redas ut

Inget står redo att starta i sin fålla ikväll

ingenting börjar nå något sorts slut


Det här är fri tid att bara vara utan etikett

återhämtning och vila är nyckelord

Som ett sjunket skepp på havets botten

med bara eaner av tid kvar ombord



Ett skepp vars största skatt är tystnaden-

den mest dyrbara och saknade rikedomen av alla