Hon putsar och fejar,
ordnar och grejar,
hon brygger vårat kaffe
och gör det så grannt här.

O' när dagen är slut,
så tittar hon ut,
o' med sina ögon blå,
ser hur ti'n den går.

Ty barnen snart har flugit,
ur boet som hon burit
uppå sina axlar,
"Nu vill jag hem o' relaxa!"

Ho' sätter sig trött där hemma
det som hon håller främst, ja,
med häst o hund o katt
som hon knotar med dag till natt...

O När maken ti'baks han komma,
i hans armar så hon domnar,
och somnar sakta bort:
"...livet är ändock gott...!"