Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

tårkavalkad

älskling, viskar jag
i vår enorma mörka distans

älskling, mitt hjärta lämnar dig ibland

när jag inte kan känna dina händer runt min kropp
eller dina ord omfamna varje centimeter av mitt tunga tonårssinne

drömmer jag mig fortfarande bort från mig själv

och jag är rädd, så rädd, att allt ska komma att bero på dig

min lycka, jag, mig själv

att jag ska skära upp mina handleder och förblöda i rännstenen

när du lämnar mig, allt.
det här.
vad det nu är.

jag är rädd så rädd, jag är så rädd
för att jag i blindo
ska ta någon annans hand




Fri vers av supersurrealist
Läst 203 gånger
Publicerad 2009-02-06 20:11



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

supersurrealist
supersurrealist