Finns det verkligen nån som ser mig, nån som VERKLIGEN ser mig??

Mitt rätta jag, det jaget, som jag så väl försöker gömma,
Ibland kanske jag tom försöker det glömma.

I samma veva som denna tanke mig når,
är det något jag vill eller får.

Vill jag att nån ska se mig,
för den jag verkligen är,
det emot mig bär.

Jag önskar jag kunde vara stark,
vara som vinden,
som blåser,
som stormen,
som river.

Men jag är svag,
tar åt mig av allt som sägs.

Försöker vara alla till lags,
är det därför jag är svag.

Får alltid veta,
du tänker bara på dig själv,
du borde tänka på andra,
borde se hur de mår.

Men vem ska då tänka på mig,
vem ska då se hur jag mår,
alla bara går.