Jag kan aldrig
samla alla
mina hjärtan på rad
så ni ska kunna
förstå

aldrig

krama så hårt
om livet
ända in till
skelettet
så ni ska kunna
känna

aldrig

måla alla mina
målande önskningar
och hopp
med akvarell
i Picassostandard
så ni ska kunna
se

aldrig

skrika vårskri
så högt
i skyn
att löven ramlar
från träden
så ni verkligen kan
höra

aldrig
kan jag
visa er
hjärtat i handen
dunkande
blödande
skriva era namn
på pulpan
till mitt innersta

aldrig

kan jag samla
alla mina hjärtan på rad
så
ni ska kunna
förstå

att

ni är skälet
att mina ben
går upp
varje morgon

att

mina ögon
blinkar till och öppnas
varje gång klockan
ringer

skälet att

mina fingrar
aldrig
är stilla
i kampen om pennans
förståelse
att mina läppar
aldrig slutar
kyssa
hallonkinder
skälet att
mina tankar
lever
i havtornshimlar

att




ni är skälet