I parken vid torget, står Jörgen och målar,

han har ställt sitt staffli vid fontänen….

han målar för känslan och.. för sin.. publik….

och gläds när någon gillar hans stil….

i källaren här i huset.. där repar.. ett band

på en låt, som dom hoppas på….

och låtskrivaren sitter och jobbar med texten….

sen går dom upp på scenen.. och ger allt….av sitt jag….

då kliver du fram så säkert, i krönikor och i TV-

och med arrogans i rösten slår du till….

så fort som någon skapat, gett delar av sig själv-

hör man de välartikulerade orden….

som snobbigt dansar lätt, som fjädrar i en vind

som ingen kan försvara sig emot….

Ja du sitter där i värmen, hånler åt dom andra,

du sitter där och häcklar dom som gör nåt….

som du inte tycker är tillräckligt fint….

och gör dig lustig över andras slit….

men kliv upp ur finfåtöljen, se dig om i livet,

försök att göra nå´nting själv….

så alla som du flinar åt, har chansen….

att liksom du göra en bedömning…. av…. ditt jag….

Ja du kliver fram så säkert, i krönikor och i TV-

och med arrogans i rösten slår du till….

så fort som någon skapat, gett delar av sig själv-

hör man de välartikulerade orden….

som trycker, trycker, trycker ner

itället för att lyfta, lyfta, lyfta

eller åtminstone vara saklig och objektiv.