På stranden vid älven där dansar en fé
till toner från Näckens fiol

i kanten av ängen ja strax där intill
står jag och ser alltihop

Näcken han skrattar det brusar från vattnet
han spelar så tiden står still

Fén hon är vacker hon svänger med kjolen
håret i luften det flyr

Vinden den mojnar solen går ner
älven ska strax gå i ro

Näcken han spelar trollbinder fén
tittar på henne och ler

Jag ser då att hon är den skönaste kvinna
hon måste få hjälp att bli fri

Jag springer mot stranden men märker hur dansen
griper runt mina ben

Det ekar av toner förförisk musik
jag grips utav dansens magi

Hon sjunger hon ler hon svänger med höften
jag ropar till henne att fly

Håret det virvlar ja vad hon är vacker
hon skrattar och frågar – vart då?

Bort i från Näcken jag svarar i trance
hem till den plats där du bor

Musiken den tystnar Näcken blir vred
ögonen brinner som eld

Han reser sig upp tar kvinnan om midjan säger
– DET HÄR ÄR MIN FRU!

Förvånad jag står där och ser hur dom vandrar l
lyckliga in i en våg

Vattnet blir stilla sedan musik
hörs från älvbottnens djup

Jag reser i tid och i rum f
fantasier saga och dikt

men jag undrar ändå ibland
är det jag ser verklighet?”