skulle göra vad som helst

för att slippa det,


snö som bara vräker ner,

läxor som måste läsas

ensamhet som sakta kommer

krypandes, närmre och närmre



när får jag lite solsken i

mitt hjärta, som slår för någon

jag vill också ha någon bredvid

som peppar en och finns där

när man behöver.



ibland funderar jag på om jag

skulle krypa under soffan

där kan jag ligga bland allt damm

lär ändå inte vara någon som letar...



men samtidigt kan jag inte

vem skulle ta hand om mina barn

vem skulle bry sig om min sjuka pappa

jo min mor och mina syskon,

jag vill också kunna visa att jag

finns där för honom.


nä tror det är dags att ta tag

i mina studier igen...