Tårar på min Kind.

Allt som en gång var viktigt för
min mor, tunnandes ut mer och mer.
Utlämnad till främmande händer.

Hon minns inget om den tid, då
hon fostrat, läst sagor, tröstat
och snutit oss barn.

Jag vänder mig om för att vinka till mor,
hon ser på mig, men blicken är långt
borta, hennes kropp är som en
knopp i sitt skyddande hölje.

Tårar finns på min kind, jag önskar
att mor snart skall få nyckeln till
himlens port.
Där kan jag sörja den mor, som redan
är borta.
UllaBritta ek