Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
min mormor har också opererat sina ögon på St Erik - det fick jag veta när jag hörde henne på "Ring så spelar vi" där hon fick en fråga om ögats optik detta är ett utkast då jag idag är en-ögd


min mormor

Min mormor dog förra sommaren. Hon blev 99 år. När hon dog försvann också den sista nomadlärarinnan från Sverige.
Hon följde med samerna på fjället och undervisade deras barn i kåtorna, när hon som ung lärarinna startade sin bana. När min mamma föddes fick hon hänga med - liggandes i en komsio som krokades fast i kåtataket.
När barnen blev fler fick fari rycka in. Skräddaren som ochså var barnens farfar. Han fick hjälp av flickorna i byn att passa barnen. Barnens far - min morfar - var den som tog hem maten. Jagade och fiskade.
Min mormor fick under sina första lärarinneår cykla flera mil och därefter gå en mil för att kunna undervisa samebarnen. Skola hade man även på lördagar så hon kom hem på lördag - tidig eftermiddag - och tog sig tillbaks till skolan på söndag kväll. Då skulle hon ha hunnit med att helga vilodagen och gå i kyrkan.
Barnen kom var och vart annat år. Nomadskolan integrerades med vanliga skolan så familjen fick flytta in i lärarebostaden ovanför skolan. Det blev då lättare med de minsta barnen som kunde ha en barnflicka och mormor kunde ta trapporna upp några gånger per dag för amning.
De första barnen blev äldre men eftersom de hade en utbildad mor skulle även barnen gå i realskola eller till och med ta studenten. Därför fick dom flytta till stan - 20 mil bort - som trettonåringar. Så mormor fick inte så mycket hjälp av barnen som blev stora. De kom bara hem till jullovet och sommaren.
Min morfar var en duktig snickare så han var borta veckovis och byggde hus. Han hade även byggt ett hus till familjen. Det låg i hans hemby flera mil bort så där tillbringades loven - annars bodde mest fari där. När inte morfar hjälpte andra att bygga var han ute till fjälls och jagade och fiskade. Han tog hem maten. Som min mormor sedan lagade.
Jag kommer ihåg från min barndom när hon satt och rengjorde rentarmar för att göra korv. Hon var alltid i farten. Lagade mat och sydde barnens kläder. Lagade och lappade.
Jag frågade hur hon orkade då jag som bara har tre barn och jobbar heltid ofta upplever mig som utsliten.
Hon svarde lugnt att hon brukar lägga sig på soffan ibland och vila. Men ingen har någonsin sett henne göra så ....




Övriga genrer av Gunsan
Läst 333 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-03-12 10:07



Bookmark and Share


  Miss Mod
Tack för denna berättelse, som visar på andra erfarenheter.
2009-03-14

  Gunsan
det vet jag ju egentligen inte - inte något som jag kan bedömma själv
utan något som ständigt har berättats för mig ...
2009-03-12

  Per Teofilusson
Ett komprimat av Sveriges glömda historia (den försörjande kvinnans, samens, tornedalens). Nödvändig text. Dock är detta tio eller tjugo historier, de vill jag verkligen småningom läsa. Och en sak: hur vet du att den där morfar var en DUKTIG snickare? Den slags adjektiv passar inte i denna - i övrigt - sakliga text.
2009-03-12

  Trädflickan
Gillar slutet. Ingen har sett henne vila, men hon gjorde kanske det en kort liten stund när ingen såg..
Man kan bara beundra dessa kvinnor. Man klagar över allt jobb men vi har el och rinnande vatten och mat för dagen...
2009-03-12
  > Nästa text
< Föregående

Gunsan
Gunsan