vi promenerar
hon och jag
i eftermiddagssolen.
Tysta
går vi brevid varandra
med armarna om den andres liv.
Hon suckar,
min vän,
och frågar:

- Vad ska det bli av oss, Tezzie?

Men det är knappt en fråga, utan mer som ett påstående,
som djupt andas ut genom hennes läppar.

- Stjärnor, Älskade. Det ska bli stjärnor av oss.