Det spelar ingen roll längre, mitt liv går i 190 och jag hinner inte riktigt med, jag orkar inte hålla inne med allt längre.

Så nu, även om det bara är skriftligt tar jag steget ut, natten börjar så sakta komma krypandes och jag finner mod i mörkret; jag ska berätta för alla vad jag känner, alla, mig själv inkluderat.

Har länge gömt allting för mig själv men nu har jag tröttnat på att vara feg, en nära vän sade till mig igår:
- "Släpp fram känslorna, att vara kär och tycka om någon är underbart, låt inte gammalt bagage vara dig till last när du ska finna nytt. Visst, kärleken kanske inte är besvarad, men för de första får du aldrig veta det om du inte slänger dig ut på osäkerhetens marker och för de andra kan din uppskattning inte göra annat än att få honom att le, för de finns någon därute som har funnit att han bland alla andra miljoner människor är för dig något mer än bara mannen du sitter bredvid på bussen när du ska till jobbet, eller kvinnan som inte ens hejar på dig i kassan när du stressat in två min före stängninsdags för att du kommit på att det inte finns någon mat hemma..."

Det som hände var inget planerat, det brukar väl heller aldrig vara det, men nu råkar de vara så att jag tycker om dig, kär har jag inte hunnit bli, jag flydde innan det hann ske.
Tänkte nästan aldrig på dig; hann inte, jobbade hela tiden men så ringde du och återigen kom tankarna. Jag kommer aldrig att våga säga något till dig i person, jag är inte så stark, jag vet att du inte känner så för mig och att bara skriva detta får mitt hjärta att skena iväg. Så, för att tala klarspråk:

Jag tycker om dig och tänker på dig. Gillar att du alltid går din egna väg, det har jag stor respekt för. Du får mig att känna mig avslappnad och du lyckas alltid att få mig att le och skratta. Jag hoppas att du fortfarande är min vän efter att du läst detta, för det är väl egentligen bara en bekräftelse på något du redan vet? Allt jag känner står skrivet i mitt ansikte, du har sett, jag har sett och mina vänner har sett det.

Hata mig inte om jag är för feg och inte vågar träffa dig eller ha kontakt med dig på ett tag, hata mig inte för att jag inte sagt något innan; jag vågade inte. Se mig inte med andra ögon, jag är fortfarande densamme, jag har bara vänt blad!