Mot de förflutnas anklagande röster min vän
det står ett kors i vägen
I nattens tvivlande väkter,
när fruktan tränger sig på,
glöder ett sken, visar vägen hem

Genom dimma det lyser klart,
visar riktningen, min vän
En handling, ett tecken, ett ljus
ett offer, en försoning, ett kors

Ty så älskade Du världen min Gud
att du sände din enfödde Son
Ett offer, en försoning, ett kors
För att de som tro och så bekänna
Ej i missmod förlora sina liv

Ty
I detta tecken skall du segra

Mot människans fiende nummer ett
bildas ett värn, ett svärd, ett hopp
I unga år när kraft och tid så finnes
visar Du saktmodets ödmjuka kärlek

I de allra sista tiderna,
när det så är dags att packa, ge sig av
Inför den sista resan, på de sista stegen
hörs en röst, högre än alla andras;

”Frukta inte min vän
Stilla din själ
Lyft din blick

Ty
I detta tecken skall du segra

En handling, ett tecken, ett ljus
Ty så älskade Du världen min Gud
att du sände din enfödde Son
Ett offer, en försoning, ett kors
På det att de som komma till Dig
må undfå nåd och evigt liv

Mot synd, anklagelse och dom
mot ondskan, lögnen och döden
På korset fullbordade Du
det som ingen annan kunde förmå
Mot ljuset och livet framåt vi gå
i detta förbund som nu vi stå

Ty
I detta tecken segrade DU