Intar min rätta skepnad,

Så att solen och månen får bevittna;

Ett lejon i familjen Svennsons trädgård.

Som delar ut äpplen till kvarterets hungriga ungar.

De kallar mig för Solidaritet.

Jag ryter så att frukten faller till marken.

Matar folket och spottar ut kärnor på moder jord.

Motståndet ska växa som ett träd.

Äppelblommorna doftar Revolution.

Plötsligt ser jag hur en mur slingrar sig runt staden,

Och jag morrar högt.

Spränger sten ur partiklarna. 

Tegelstenarna är mjuka.

Muren jämnas till marken.

Jag spottar ut svarta moln,

Som formar bilder av mitt liv.

Härdad och igenomskrapad.

Askan vet om sin överman.

Jag kommer ständigt tillbaka.

Blåser mitt pollen i vinden.

Vässar spjutet med tungan.

Vassare än vass.

Dag som natt.

Oövervinnlig.

Säg inte mitt namn.

Ropa och sjung det.

För....

Jag är ett ord som inte kan DÖ!