med en en genialisk enkelhet 

som förväntan inför en ännu oläst bok

faller så en dov skymning

sluter sig varsamt om sårbar jord

länkar samman känsla, tanke, behov

som en fingertopps lätta beröring

mot längtande mänsklig kontur

kropp i ande

jag känner in skeendet, andas det

viger tid och rum till en möjlig helhet

där jag i all enkelhet förmår mig

att i resignerad ödmjukhet knäböja

och blotta min sårbara nacke

inför njutningen i att få älska

och att ännu vara vid liv