När hans blick mötte hennes visste de båda vad som skulle komma att hända. Något hade under en längre tid legat i luften, men just denna junikväll var stämningen dem emellan så laddad att även om jorden skulle rämna hade det inte hindrat dem från det som nu var på väg att ske.

Vid älvmynningen kluckade vattnet mot stranden och björkarnas lövverk lät som en skön melodi i deras öron. Någonstans i fjärran kunde de höra göken. Luften var, efter ännu en solig och varm dag, skönt ljummen – men hettan inom dem båda kändes som om luften brann.

Hon satt lutad med huvudet mot hans ena axel. Som hon längtat efter att få uppleva just det! Hans doft lockade henne att med fingertopparna försiktigt smeka honom under den nyinköpta hawaiiskjortan. Så vacker han var i just den färgen! Vacker var han ändå, men hon älskade att se honom i rött och orange – hans ansikte riktigt lyste då! Eller – var det bara färgen som gjorde honom så underskön…var det kanske också kärleken som bidrog? Den kärlek som han kände, som hon kände, som de båda kunde spegla sina blickar i när deras ögon möttes…

Hans ena hand letade sig in under hennes tröja. Hon kände rysningar i hela kroppen när hans fingrar smekte hennes rygg. Den andra handen lekte i hennes ansikte, men han började med att smeka hennes gyllenblonda hår, linda lockarna runt pekfingret, sedan låta fingrarna vidröra ögonbrynen, näsan, kinderna…för att fortsätta ner mot de mjuka läpparna.

Eftersom hon visste hur han njöt av att bli smekt i nacken, plus det faktum att hon själv älskade hans vackert formade nacke, lät hon sina fingrar mjukt och sensuellt smeka den. Så kände hon plötsligt hans läppar smaka på hennes ena öra, samtidigt som han viskade ljuva kärleksord.

Som de båda längtat efter denna stund! Detta att få vara varandra riktigt nära, långt bort från allt och alla som stör, strunta i alla måsten, alla krav – bara ge sig hän, få njuta av varandras närhet helt utan tidspress.

Plötsligt ryckte hon till! Något rasslade till i gräset invid den vackert mönstrade filten! När hon fick syn på grodan kröp hon så nära honom som det bara var möjligt – och eftersom han visste att hon led av grodskräck förlöjligade han inte hennes beteénde. Istället tryckte han henne ömt intill sig och i nästa stund låg de på filten medan deras hungrande blickar möttes.

Åtrån steg i takt med smekningarna och trots trädens sus och vattnets kluckande kunde de höra varandras hjärtslag. Han hade precis smekt av henne tröjan och njöt av den syn som mötte honom. I sina fantasier hade han upplevt detta ögonblick hundratals gånger, men att det skulle kännas så hett och eggande som nu – det hade han inte ens kunnat drömma om. Hon njöt av att se hans upphetsade blick. Hon var inte speciellt kurvig, men här och nu, i just denna stund, kände hon sig vacker. Och hon tyckte om det sätt han smekte och kysste hennes bröst på – detta var olikt allt annat hon hittills upplevt…eller var det kanske också för att det var just han som gjorde det?

Hon njöt inte bara av hans sensuella smekningar, hon njöt även av att röra vid honom, känna hans hud alldeles intill sin. Från första gången hon såg honom hade hon älskat de breda axlarna, nu fick hon njuta av dem fullt ut – smeka dem, leka med tungan och läpparna på dem. Dessutom inandas hans doft – den som hon även kunde känna så starkt de långa perioder de varit tvungna att vara ifrån varandra.

Med mjuka, lätta smekningar fortsatte de att klä av varandra tills de låg där precis som Gud hade skapat dem. Deras blickar vandrade längs den andres kropp – och de ord de uttalade var så fulla av känslor och värme att de inte kunde ta miste på den kärlek de hyste för varandra.

Kvällssolens strålar värmde inte längre, men det behövdes inte – deras inre hetta räckte mer än väl. Hans vackra läppar mötte hennes och den först så ömma kyssen förvandlades ganska snart till att bli passionerad och vild. Hungern de kände var nu så stark att det inte fanns någon återvändo. Och om den hade funnits skulle ingen av dem ha brytt sig om den!
Under de två år som gått hade de hållit tillbaka så många känslor. Visst hade de kelat och visst hade de kysst varandra – men av hänsyn till omgivningen och sina egna tabun hade de kämpat emot de inre stormar som pågått. Någonstans inom dem fanns dock hela tiden förvissningen om att detta skulle ske, de visste bara inte när eller var.

Denna vackra sommarkväll exploderade deras känslor ut med sådan kraft att berg hade kunnat rämna, hav sina ut och himlen brinna upp. Medan natthimlen färgades gråblå levde de ut sin längtan, sin passion och kärlek med sådan intensitet att ingen av dem någonsin tidigare ens varit i närheten av liknande.

Efteråt, när de låg där tätt, tätt intill varandra, visste de båda att det här bara var början på en fortsättning som ingen av dem ville vara utan. Hur allt än såg ut i deras tillvaro vore det en alltför stor förlust om de nu, efter denna himlastormande upplevelse, valde att gå åt skilda håll. Deras kärlek kanske skulle ses med oblida ögon – ifall andra visste. Men vad kunde väl vara renare och mer vackert än att deras själar nu smält samman och bara bekräftat vad de båda från det allra första mötet förstått? Nämligen det att det var meningen att de hade mötts, att det var meningen att deras kärlek skulle blomma ut, för hur det nu var så hörde de ihop. Och med ett leénde på läpparna omfamnade de varandra medan gräset kittlade deras nakna kroppar och filten och deras kärlek värmde dem till både kropp och själ.