Vaknar mjukt av att jag känner hur min kropp ropar, den rör sig lättjefullt mellan lakanen i min, av nattens heta drömmar, uppvärmda bädd. Det bultar skönt mellan benen och mina händer dras som av en magnet för att känna efter, bara få smeka lite.. tills jag behärskar mig och leende svänger mina ben över sängkanten.

   Sveper min morgonrock runt min upphettade kropp och styr stegen mot köksregionen där en varm kopp te får resten av min kropp att yrvaket vakna till liv. Sms:en börjar trilla in från mina sköna, vackra medsystrar. Vi talar om kvällen som hägrar, om allt underbart som vi vet kommer att hända och om rent praktiska saker.
Någon har en ny kvast som behöver köras in, en annan undrar om hennes gamla kvast kommer att hålla hela kvällen men lugnas av att gör den inte det så finns det alltid plats bakom någon av oss andra. Vi delar tips och råd med varandra innan vi med stor frenesi börjar med våra förberedelser inför Kvällen.

   När det så är dags att grensla den sidenmjukt inoljade kvasten sänds sköna rysningar genom min förväntansfyllda kropp. Med kläder noga uttänkta, åtsmitande och upplyftande på vissa ställen, sensuellt böljande i vackra tyger på andra och med de höga stövlarna snörda långt upp på låren kallar jag på Katten och ger mig iväg utan att se mig om.
Den svala kvällsvinden gör vad den kan för att svalka min upphettade kropp när jag stiger till väders men lyckas inte särskilt väl, för jag känner tydligt hur mina kinder hettar. När solen sakta försvinner bakom en avlägsen svart horisont hör jag suset och fnittret från hundratals andra medsystrar som jag delar luftrummet med.
Vi hälsar och nickar uppmuntrande till varandra, skickar slängkyssar och heta ögonkast mellan varandra när vi närmar oss den Magiska Platsen. Där nere brinner redan ett magnifikt bål, eldslågorna slickar den svartnande himlen innan de försvinner för att oupphörligen ersättas med nya, allt starkare flammor. Skepnaderna av de som anlänt före oss skvallrar om att stämningen redan är hög, att ingen av oss kommer att bli besvikna - att vi alla kommer att bli väl så tillfredsställda denna kväll...

   Jag tar sikte mot en ledig plats en bit ifrån elden och när jag landar möter jag genast den glödande blicken från den ende Man som någonsin och med absolut självklarhet får deltaga i denna mycket speciella festkväll. Han sitter lite nonchalant på en mossig sten en bit ifrån och tuggar på ett grässtrå samtidigt som han låter sina röda ögon begärligt smeka min kropp.
Han är så vacker att jag darrar till för en sekund. Vi har ett särskilt förhållande han och jag. Vi njuter båda att smaka och leka med de skepnader som beträder vår livsväg, både män och kvinnor, men när vi väl träffas så kan vi inte hålla oss ifrån varandra. Vi dras som av något outgrundligt till varandra och vår njutning är varje gång lika magnifik som förödande.

   Hans muskulösa kropp glänser i lågornas sken och de åtsittande svarta skinnbyxorna han bär avslöjar mer än de döljer. Jag drar efter andan och förundras varje gång över hur starkt han får mig att reagera. Jag ler mot honom men i nästa sekund omgärdas jag av mina vackra väninnor som bestämt drar mig med mot det flammande bålet.
De kysser och smeker mig och jag besvarar deras heta ömhetsbetygelser innan vi fattar våra svettiga händer och börjar vår dans. Vackra glas med mustigt innehåll vandrar runt mellan våra törstande strupar alltmedan dansen fortskrider.
Jag dansar tätt mellan två yppiga skönheter och våra kroppar skickar budskap sinsemellan, budskap som ingen invigd någonsin kan ta miste på. Vi skrattar och sjunger och låter vår dans bölja fram och tillbaka till det rytmiska trummandet som kommer inifrån skogen en bit ifrån. De som står för trummandet visar sig aldrig på den öppna platsen, det är inte tillåtet och de håller sig alltid inne i skogens mörka dunkel dessa magiska kvällar. Vi ställer alltid fram godsaker och heta drycker för att visa vår tacksamhet till denna ursprungliga rytm som timme efter timme flödar över oss, men ingen av oss har någonsin sett vilka som gömmer sig därinne mellan stammarna.

   Dansen, trummandet och sångerna tillägnade Moder Jord fortskrider och de flesta av oss börjar känna av trancen. Våra rörelser blir långsammare, våra röster mer entoniga trots att vi alla känner hur totalt närvarande våra själar är denna kväll. Det brusar i min kropp, av berusning och upphetsning, och jag känner mig lycklig över att få delta i denna gemenskap.
Den ena av kvinnorna bredvid mig trycker min hand och skickar menande ögonkast mellan mig och växtligheten en bit ifrån. Jag besvarar hennes leende och låter henne föra mig bort en bit ifrån den nu falnande brasan där glödande kol hetsigt skickar blåtonade flammor mellan sig.
Vi försvinner in bakom några buskar. Hennes varma, heta kropp gnyr under min tunga och fingrar och jag njuter av hennes kropps alla smaker. Vår omfamning där i mörkret blir även den som en dans, en leende bejakande dans. När hon faller in i extasen jag ger henne anar jag en rörelse strax vid sidan om och jag tittar dit medan hon under mig sjunker neråt och inom sig själv.

   Det är Han som står där med ett uttryck av mörk upphetsning i sitt vackra ansikte. När våra blickar möts skjuter pilar av åtrå genom min redan upphetsade kropp och jag inser att det är dags. Jag kysser henne adjö, sveper en filt om hennes redan nöjt slumrande kropp och reser mig upp.
Han tar min hand utan ett ord och jag förundras varje gång över hur en sådan enkel beröring kan få vår nattsvarta, allt kyligare omgivning att te sig så varm, så eggande het. Det är som om jag genom ett trollslag förflyttas till en helt annan plats, en mycket varmare plats - och så är det ju antagligen eftersom han är en mycket speciell Man med mörka och outgrundliga förmågor...
Jag blickar bakåt en sista gång, ser den mörkröda glöden, de dansande kropparna och de heta omfamningar mellan kvinnorna som är ett givet inslag dessa nätter. Jag hör skratten och sångerna, glädjen och det livsbejakande i varje ord och ljud som yttras innan jag låter honom föra mig över gränsen till en annan tid, en annan plats där bara han och jag kan existera just nu.

När han sedan böjer sig fram, tar mitt ansikte i sina händer och etsar sin blick i mina ögon innan han med manlig hetta kysser mig och begär mig, uppslukas jag av denna vanvettiga åtrå till den ende Man som existerar för mig. Jag känner hur hans sträva svans ringlar sig runt mina ben och jag inser att jag har kapitulerat för länge sedan...