Vi har alla ett kors att bära i livet

någonting som tynger ner oss och skaver

Tills dagen då vi går över kanten

och från vår allra första "gud som haver.."


En del kallar det för arvsynd

en del för sitt öde eller för karma

En del ser det som en sjukdom

över vilken Gud skall sig förbarma


Alla föds vi in i en asteroidstorm av krafter

som bombarderar oss från första sekund

Redan som nybefruktat foster inuti vår mor

förföljs vår själ av en svart och en vit hund


Ingen föds så oskyldig som det tycks oss

ingen går över gränserna obemärkt i livet

Varken när vi passerar dem första gången

eller när vårt sista kapitel är färdigskrivet


Du väljer själv hur du bär ditt kors

om du låter det få tynga ner dig på knä

Det är ditt eget val som blir avgörande

för om just ditt kors blir av bly eller trä


För bara genom att acceptera dess existens

blir dess tyngd möjlig för dig att kunna bära

Du kan göra vad du vill med ditt liv min vän

men det finns en sak du aldrig kan begära:


Att slippa tyngden från det kors du är satt att bära....