det finns något där under ytan som väntar och vill ut som kommer till mig när jag är som mest sårbar
ni vet morgonljuset och ögon som inte går att öppna man orkar inte för att morgonen är så ny och sömnen ärfortfarande kvar är det så det är att dö?
jag springer ifrån och flyr jag vet jag vet att jag flyr men vart ska jag ta vägen var ska jag stanna det finns inga hållplatser i mitt liv ingenstans att bara stanna och vara
jag är halv och ostadig var jag än befinner mig behöver finna det där lugnet de talar om så fint det där man ska ha inuti jag rusar jag rusar i min egen trafik på omloppsbanan kring mig själv
det är så tomt här det är så tomt och ändå stenbelagt jag sitter där och ser hur hudväggarna samlar på sig småsten och stenarna växer till sig de bär på så mycket jag bär på dem vet ni hur tungt det kan bli att bära på de där smärtorna som jag försöker symbolisera i stenar
jag kvävs ibland för stenarna vill gärna stocka sig i halsen och alla minnen kommer lätt då och överrumplar mig sådär när jag inte vill när jag minst anar det när jag har för få försvarsmurar uppe för att kunna ta mig ur det är tungt nu
här

det finns något där under ytan