han letar
under din madrass
oförlåtligt söker han din sanning
allt som behövs är ett ord
en kopp kaffe
eller ett eklöv
mot dina läppar
han vill kyssa dig som om du vore av glas
som han gjorde den där sommarkvällen
när ni satt ensamma
på tystnadens brygga
och andades tillsammans

klockan har slagit dig igen
tidsoptimister kommer alltid försent
han vill söka rätt på timmarna åt dig
och lägga dem varsamt
i dina kupade händer
som ockläckta fågelungar
han vill bära dig över livets trösklar
och möta dig på gatan
när första snön faller
mot din hy
han vill se dig kläckas om våren

dina kronblad slår ut om dagen
och går ihop om natten
du är likt tulpanerna,
säger han
och kysser
din grönskande hals
han ber dig att säga ett
ja
ett ja till livet
och kärleken
ett ja
till honom

och tiden ska aldrig lämna dig igen