Hon tummar på honom
smeker handen över hans skjorta
trycker sitt ansikte mot den doft
och druknar däri

då hon tagit sig upp till ytan 
lägger hon sorgen i mellanrummet
där den famlar efter hennes styrka 

Hur städar man bort lycka?

hur packar du ner den i en låda
förseglar och skickar iväg den 
för att skänka till de mer behövande?
-de levande-

Det omedvetna ständigt närvarande 
skakar på huvudet till försvar

vill inte förstå, vill inte duka för en
lägger sig i tomrummet
instängd i ett hörn
vill inte skrapa på ytan


Hon tummar på tiden
förstår att den stannat
att hon får dra upp den igen