Som om du var ett svart hål
på stjärnhimmelns vackra tak
Försvarslös mot din gravitation
jag drogs emot dig

Som om jag var din mening
Och kanske att du var min
Som om ingen annan någonsin känt
det vi upplevde den där septembernatten

Som om vi var på riktigt
och höstens oranga kyla stod stilla
när dina läppar tyst berättade
att jag var vackrast av allt