I våra ensamma öde rum,
hade alla drömmar rymt
kvällen innan.
En vind av rädsla och sorg
hade sopat rent där inne
och grät nu i träden här utanför.

Så höll vi om varandra
medan denna vind sakta
slet oss ifrån varandra,
ville utplåna spåren
av en gången tid

Våra mjuka händer
blev till stål och vapen,
våra ögon blev kulor.
Men långt där innanför
stolthetens pansar
fanns vår längtan
efter en annan tid

© C.J