En underdimensionerad skolbänk, nu.
Fågelkvitter precis under den plats
månen stulit från solen.

Barndomars lekplats. Minnen kväver andetag.
En sång på repeat, fågelkvitter över scenen.

Vissa saker försvinner, är borta nu. Träet ser nött ut, lekplatsen är ny för mig.

Öde, månens sällskap belyser hur vi sprang, skrattade, spelade, skrek, lekte, hur de slog.

För varje gång, för varje ord, för varje slag, för varje år, för varje dag, och sången blir högre varje gång.

Minnen blir suddigare, för varje repris, för varje reaktion, för varje ogråtet barndomsminne,
är vi starkare nu?
är vi gamla nu?

Ett pianoackompanjemang till ett fallet, rostfritt bandymål. Asfalt och vi vann, vi dör, vi vinner.

Minnen, trötta ögon, ett franskt piano på repeat.
Exakt i tid, jag är för sen, var alltid i tid, för sen. 8:15, 8:30, 8:45.

Öppna dörren släpp oss in. Öppna, döda, somna, droga, alkohol en maskerad, konstlade leenden, utklädd, sminket börjar falla, vänd din kind, jag vände min, släpp mig, släpp mig ut, släpp mig in.

Rast, tid, fotsteg. Blicken neråt, du kan springa hem.
Imorgon börjar allting igen.