En glasruta.
Några cm tjockt.

Innanför
Fingrar tjocka, smala, gamla, slitna fingrar på
färgglada flaskor, burkar, tetrapack.

Fingrar som är slavar till kapten med törsten.

Jag ser det hela.
Utanför glasrutan.

Mina fingrar är i fickan.
Mina fingrar kan smita där ifrån och umgås med dem
andra törstiga fingrarna.

Jag knyter fingrarna till en rädd näve.
Som en boll
Som en undergiven byracka.

Släpper jag upp näven
traskar in
Och målar kassaapparaten med återfall.
Blir jag ensam.

Inte ensam ensam.

Folk finns
Men
Ensam på riktigt
Ensam på en fullsatt arena.
Ensam i själen.

Mina nävar håller sig
Mina steg går därifrån

Mina fingrar vill ha pennan istället.