Svenskt vatten.
Svart kallt hemlighetsfullt.

Bryggan vaggar mig på det svarta.

Jag är kapten.

Ska jag doppa mitt torra
i de svarta lömska
i de blöta kalla.

Nej!

Jag står över.
Jag vågar inte.

Det är ju svart.
Det svarta mörkar nått.

En yta har altid nått att dölja.

Jag vågar inte plöjja, förstöra
den blanka, lugna ytan.

Jag vet att det finns bråte där under.

Hallå!
Ytan är ju förfan 21 år.

Såklart gammalt skit ligger där.

Gammalt skit som behöver en snutta omsorg.

Men ytan är för fin.
Jag låter den vara