Mel: "Tändstickan och fimpen"


Ack, säg mig hur man tar sig från
att vara arg och sur
jag känner mig liksom ett fån
med tommer fatabur
Jag gnetar som en jävla spet
men hittar ingen tråd
kan knappast kallas för poet...
kan någon ge mig råd?

Jag ville hellre vara glad
precis som förr jag var
få löga mig i bättre spad
och visa vad jag har
men något håller svårt emot
och täcker diktens väg
man kliar sig i svål och rot
men skymtar ingen häg-

ring, icke heller nån vision
av vad man fordom tänkt
ej visar sig sibyllans ron
om än man är beskänkt...
Nej, bäst är nog att strunta i
var Musan finns, bevars
då får man kanske energi
till sista rimmet - asch!