Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Mitt barn, mitt älskade barn, hur kunde de?


På första parkett

Plötsligt samlas de
runt honom igen
glåporden och slagen
avlöser varann
den här gången handlar det
om hans nya jeans
som mamma köpt
och som han är så glad över

men det är varken Lewis
eller något annat häftigt märke
det är bara
helt vanliga jeans
och sånt kan minsann
inte accepteras

inom några få minuter
har flocken tagit död
på hans glädje
sömmarna i jeansen
är sönderrivna
förstörda av målarfärg
och när hans tårar
inte går att hejda
står gänget och hånskrattar
på första parkett…




Fri vers av Junitvillingen
Läst 254 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-05-01 10:44



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Jag skulle vilja spöa de där svinen, och det står jag för.
Det finns för mycket pisshumanism i detta samhälle.
Och den där SATANS agaparagrafen!
2009-05-01

  Sturesdotter
Som mamma går man sönder...och de bitarna kan ingen limma ihop.
2009-05-01

    Ken Cassel
jag instämmer med Staffan
Fan ta dom

Kramar!!!!
:)
2009-05-01

  Staffan Welroos VIP
>:-/
fan ta dom!
2009-05-01

    baruk
Nej, sådant är verkligen mycket, mycket sorgligt!
2009-05-01
  > Nästa text
< Föregående

Junitvillingen
Junitvillingen