Sann berättelse i textsviten om mobbningen min son blev utsatt för
Pojken utanför...
Gänget springer omkring
på skolgården
det är ett väldigt tisslande
och tasslande
han ser att ledaren
har ett stort papper i handen
att många läser
och verkar skriva något
Detta fortgår rast efter rast
alla klasskamrater
blir uppsökta
ja även elever från andra klasser
men…inte han
han vågar inte heller gå fram
och fråga om de
glömt honom
för ledaren och hans undersåtar
skulle bara hånskratta
honom rakt i ansiktet
Och vad värre vore
kanske skulle de
trycka ner hans huvud
i wc-stolen
eller bära honom
till den stora myrstacken
hålla fast honom
medan de trycker in myror
i hans mun, i öronen och näsan
och innanför kläderna
Efter den långa lunchrasten
när han ensam
är på väg mot klassrummet
får ögonen syn på ett stort papper
han står som förstenad
gråten stockar sig
i halsen
när han förstår
att de verkligen inte glömt honom
För överst på pappret står det
med stora, svarta tuschbokstäver:
” JAG HATAR XXXXXXXX ”
och därunder kryllar det av
namnunderskrifter…