Varje lite moment vill jag vara med i

när den lilla knoppen är som en knappnål

fortfarande grön men snart rosa

det skarpa gula irisflustret skriker

fast utan bikupa


violfärgade länge praktblommande

emellan stenblocken

dess styrka i avsaknad av vatten

är enorm, avundsvärd

livgivande


på de torra kvistarna poppar

lavendelliknande barr upp tar form


de vita blommora i det högsta trädet

(krikon?) släpper greppet

om sin moder och seglar mjukt iväg

medan löjtnanshjärtat segervisst

kämpar vidare trots sin spensliga kropp


Djävulsbusken är på landet

den har nog inte vågat sig fram

med sin lysande färg än


Bara ett ögonblick ser jag bort

och sen är allt klart liksom förbi


Maskros myror gräsväxt under
fåglarnas bord

har exploderat


Vill backa bandet

DET när allt just ska till att våga