Ni har glömt mig.
Ni ser mig inte längre.

Jag försvinner bort,
likt ett höstlöv
som utan
förvarning
förs iväg av vinden
men
som kommer tillbaka
då den tiden är
borta.

Ni går vidare.
Ni struntar i mig.

Ett skal
tomt och eländigt
ligger och
skräpar
på marken där du sätter dina fötter.
Jag
tom och eländig
ligger och
skräpar
på marken där du sätter dina fötter.

"Glöm mig inte."

En tyst bön
som bärs av vinden
försvinner bland höstlöven
som förs bort utan
förvarning.