Det finns f.d. vän som måste ha syndabock att skylla på fast det var den personen själv som bröt dialogen, kontakten, avskrev mig som skrivarvän och tappade kärleken så finns bara en syndabock. Ett mysterium för mig.

Tidigare hade vi lovat varandra att lösa missförstånd med dialog men plötsligen ströps den dialogen i sin vagga. Det var inte jag som bröt dialogen men hela skulden läggs grymt , osakligt, orättvist och lögnaktigt på en part, så som jag ser det.

Ny vän till den som gör mig enväldigt till syndabock påstår att hon inte gillar mig. Jag ogillar när man inte kan skilja på sak och person. Jag har förståelse för och respekterar om man ej gillar det jag står för men att ogilla mig som person fast vi aldrig har haft med varandra att göra förstår jag inte.

Om jag föredrar att välja en sådan till vän blir jag självvalt ensam och gör mig själv till martyr. Det valet kan bara jag själv göra.

Eftersom jag blir fortsatt angripen av poet med skrivarvänner i inbördes beundran utan sann kunskap i sakfrågan känner jag mig tvingad till dessa rader. Hör med alla inblandade parter innan ni dömer är mitt råd!

När blev det förbjudet i Sverige att inte försvara sig vid ihållande angrepp?

"Dömen icke, på det att I icke mån varda dömda;
ty med den dom, varmed I dömen, skolen I varda dömda, och med det mått, varmed I mäten, skall det mätas åt eder". Matt. 7:1,2

Det förefaller som om vissa anser att man kan citera vad och vem som helst, bara inte bibeln. Är det åsiktsfrihet i ett s.k. fritt land?