Jag reser mig ur gårdagens schabloner för att börja någonting nytt.
Schablon-begreppet används även i elmarknaden för att avräkna förbrukning som ej är uppmätt per timma.

Fem steg i snirklar räcker för att nå fram min nya vita canvas.

Den vita akrylduken står under ett stort fönster där förmiddagssolen strålar genom partiklar av liv och död som snurrar runt i rummet. Det är bara när de får ljus som de syns. Det är bara när de får ljus som de finns.

Jag kliar mig över nacken med den oanvända penseln i vänsterhanden och funderar på tavlor som aldrig fått ljus. Hieroglyfer i konstverk under sand och om träd i skogar som ingen hör falla.

Nio steg i snirklar och jag är ute ur lägenheten till en värld full av ljus.

Jag släpper penseln och går ifrån gårdagens schabloner till morgondagens klarhet.

Kan vara mitt bästa konstverk!