Digitala klockan lyste 4:32
hon var trött men ville inte sova

detta måste ha varit första gången på länge hon varit så lugn
och så lycklig...
hon hade huvudet mot hans bröstkorg,låg i hans famn,och kände hur han andades tungt
hon ville stanna i just de ögonblicket och leva om de,om och om igen
hon ville inte åka hem
bara stanna just där,liggandes i hans famn och livnära sig på värmen från hans kropp
för där var hon tryggast

hon visste också att han inte ville henne något ont,så som alla andra gjort
(som bara hade velat hennes kropp)
då hade hon frivilligt gått med på de för att få en gnutta värme som bara höll sig ett tag
men nu är de annorlunda
nu kändes de rätt,och de var något som hon ville

hon suckade och drog sig närmare honom,kysste honom ömt vid hans nyckelben


plötsligt ringde väckarklockan
jaha
då var de dags
hon var tvungen att lämna honom för att komma tillbaka till verkligheten
bland oroliga lärare,föräldrar och poliser som undrade vart hon var

men de gör inget
snart får hon uppleva samma känsla igen

(och den gången utan att ha rymt)