Lördagen den 16 juni 2001 samlade Margareta Hvitfeldt ett hundratal personer på Järntorget för en manifestation mot polisvåldet. Hon hade skänkt sin stora förmögenhet till undervisning av gossar i Bohuslän men hade kommit att bli hållen gisslan av just dessa gossar som inte längre såg sig som gossar utan som riddare, soldater, poliser, läkare, domare, professorer, piloter och andra yrken en gosse kan föreställa sig. Enligt uppgift hade polisen fått information om att Margareta Hvitfeldt och en blond, tysk, terrorist, vid namn Friedrich Schiller hade intagit, inte bara Järntorget, utan också Islamska konferensorganisationens högkvarter i Jedda, Saudiarabien. (Tilläggas bör, att Saudiarabien är den mäktigaste medlemmen av de muslimska ländernas organisation, samt att Friedrich Schiller hade tvingats arbeta trots sin sjukdom, men sedermera räddats av just Margareta Hvitfeldts donation.)

Poliserna tände eld på torget. All yta, allt utrymme, allt det som får plats mellan två väggar och fyra hörn gick upp i rök: det som varit ett forum (utan tak) för så mycket fanns inte längre. Ingen kunde bevisa att branden varit anlagd trots oredigerade videor där bin Laden, polischef Jaldung och Colin Powell, tillsammans ses leka med tändstickor. Inga kroppar återfanns, blott en endaste kilskrift. Ty kilskriften var den enda som inte kunde brinna. Lertavlorna hade istället kommit att bevaras av just elden: likt keramik i en ugn. På denna lertavla stod det:

Ingen ska tillåtas plåga djur.
Ingen ska tillåtas att slåss.
Ingen ska tillåtas leka Skråpuken.
Ingen ska tillåtas inneha massförstörelsevapen.
Ingen ska tillåtas bråka.

De gamla spökena bor i sjömannen, brevbäraren.
Bor i levande demokratier, absoluta monarkier.

Vi diar alla ett mycket litet skärsår,
en liten blå knapp.