likadana leenden på våra läppar
en ironisk tystnad hängande i luften
våra blickar möttes i något,
som jag inte kan sätta namnet på

i något slags förstående
jag kommer glömmas bort
men jag vet inte
om någon av oss förstod

(definitivt inte jag
definitivt inte du)

det jag fick upp ögonen för
är att vi är aldrig medvetna om
vad vi haft, hur mycket vi älskar
innan vi mister det
(men det har någon redan sagt,
långt innan mig)