Nu är det smått tungt igen.
Jag ligger kvar i sängen,
klockan ringer,
huvudvärken har sätter in.

Ligger kvar i sängen.
Fast klockan blir två, tre, fyra.
Orkar inte bry mig.

Vet vad jag missar.
En hel dag av människor.
En hel dag av arbete.
Men ändå känns det så värt det.

Ångesten kommer,
när jag hör deras ord,
när jag gör det jag skulle gjort idag.

Det ilar i min värld.
Det skakas i min själ.
Det bultar i mitt hjärta.

Kom, ta med mig.

Bort härifrån.
Till din värld där inget verkar svårt.