Nu spelar du bror, med gnäll och med gny
du vevar i gränden ditt vevpositiv.
Du sprider för vinden ditt sorgsna motiv.
Ack sorgen är gammal - men visan är ny.

Jag stannar väl bror och lyssnar ett slag;
jag blir så din enda och fulla publik.
Som vore all världen en vilsen musik,
så spelar din ton - så frusen och svag.

Det mörknar och skymmer i dessa kvarter;
din visa skall gömmas som vinden i skog.
För natten är kommen, du har fått nog
och vandrar din väg - och spelar ej mer.