jag skriver bara för att
jag inte får skrika
och då blir det som det blir
lev med det.
ur en annan vinkel
visst är det konstigt
hur vissa saker kan vara
så himla uppenbara
medans andra inte är
det
att vi kan få saker att ändras
utan att vi tycker om resultatet
hur gamla vänner bara går
medans nya kommer
och kanske, men bara kanske
faktist stannar
att man väljer kärlekar
från samma mönster
som alltid annars
och när man väl går i nya banor
så förlorar man sig själv
och måste hitta tillbaka till
verkligheten, själv
att en del människor
tror att dom kan ta över
och få precis som dom vill
fast under ytan bubblar dom
av osäkerhet.
vem sa att vi skulle flyga
du och jag?
varför gör vi det ens annars
på våra rosa små puff moln
flyger vi.
varför hatar folk
när dom kan älska varandra
eller åtminstonde vara
bekanta.
och varför lyfter vi inte från marken
när vi ber om det.
jo för det bara är så.
precis som allt annat bara är
jämt