Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vägen ut


Stilla, stilla
låter du slöjan falla
blottar hela din själ

På ett hav av tårar
i den sena timman
seglar du ensam iväg

Medan nattfågeln sjunger
med sorgsen stämma
har din dröm
blivit krossad igen

Och med skadad vinge
i den mörka natten
når du äntligen
himmelen…




Fri vers av Junitvillingen
Läst 195 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2009-06-30 11:04



Bookmark and Share


  Glensan
Vilken känsla du förmedlar här
Sorgsen men ändå inte
du flyger ju, gillade hela texten
skulle kunna skriva hela dikten
här men ord som fastnade mest var

"På ett hav av tårar
i den sena timman
seglar du ensam iväg"

oerhört fint skrivet
2009-07-06

  Staffan Welroos VIP
skitbra det här! snygga, okrystade rim! Gillar denna väldigt mycket!
2009-06-30

  sulimaa
Den blev jag otroligt berörd av ...så innerligt sorgsen...
2009-06-30

  Suzy med punkterna
Denna bokmärker jag .........underbart skrivet
2009-06-30

  Lars Hedlin
Inlevelse och frihets önskan...
2009-06-30

    ej medlem längre
Sensitiv
iakttagande
närvaro
fint!
2009-06-30
  > Nästa text
< Föregående

Junitvillingen
Junitvillingen