Jag hittade ett brev här hemma igår.
Instucket bland en massa tidningsurklipp.
(Du vet hur ambitiös jag var på den tiden.)
Du hade skrivit det dagen efter din sjuttonårsdag
på din nya skrivmaskin, som var all lycka i världen.
Tonen är glad och bekymmersfri. Du listar dina presenter.
Berättar om gubbarna på lastbryggan där du sommarjobbar
och om hur du skojar med dem varje morgon.
(Trodde du då att det skulle vara skönt?)
Allt var en lek.
Fast du skriver att du inte får ha kort kjol.
Och det var ingen lek, och inte så jävla skönt.
Men det visste du inte då.